Bokrecension – What we need is speed: scientific practice of getting fast


Henk Kraaijenhof ger svaren på hur du ska göra för att bli snabb, eller gör han det?

Henk Kraaijenhof är en välmeriterad och erfaren sprinttränare som sitter inne på enorm kunskap om snabbhetsträning. Under 2016 gav han ut boken What we need is speed: scientific practice of getting fast där läsaren får ta del av den kunskapen.

Jag har tidigare tagit del av Kraaijenhofs tankar kring snabbhetsträning i olika podcasts och tycker att han har haft en hel del intressant att dela med sig av. Efter att ha både hört och läst mycket gott om boken såg jag verkligen fram emot att få läsa mer om Kraaijenhofs träningsfilosofi och jag förväntade mig att boken skulle räta ut många av mina frågetecken. Tyvärr levde boken inte upp till förväntningarna, men det kanske är just det som gör boken så bra? Jag vet att det låter konstigt men jag ska förklara. 

I boken går Kraaijenhof igenom hur snabbhetsträning ska bedrivas på ett brett plan. Han tar upp hur du bör anpassa träningen utifrån vilken del av sprint-faserna du vill förbättra och hur du ska utgå ifrån vem du har framför dig. Med kapitel angående sprint-teknik, styrketräning, planering, periodisering, motståndslöpning, generell och specifik överföring, snabbhetsträning för lag- och bollsporter, återhämtning och innovationer kan man tycka att boken innehåller allt du behöver veta. Dessvärre skrapar han bara på ytan inom många områden och lämnar därför mig med samma frågor som jag hade när jag slog upp boken.

Jag hade förhoppningar om att få veta mer om när, var och hur olika träningsmetoder ska användas. Exempelvis när och hur motståndslöpning ska bedrivas? Vilka tekniska detaljer i löpningen är viktiga att fokusera på? Hur lär man sig en effektiv sprint-teknik? Vilka spänst-, styrke- och snabbhetsövningar är lämpliga för vem och när? Svaret jag fick var: ”Det beror på”. 

När jag skriver detta har det gått några veckor sedan jag läste klart boken och ju mer jag har funderat på det desto större blir min förståelse för avsaknaden av direkta svar. Anledningen till varför läsaren inte får konkreta svar är helt enkelt för att det inte finns några konkreta svar att ge. Ju mer jag funderar på det desto mer inser jag även att Kraaijenhof på sätt och vis har besvarat mina frågor. Det återstår bara för mig att omsätta det i praktiken med en specifik atlet i en specifik situation. Svaren finns där men det gäller att läsa mellan raderna för ett tydligare svar går inte att ge.

Jag kan acceptera att jag får lista ut svaren själv i många avseenden men däremot hade jag önskat ett mer pedagogiskt upplägg i vissa delar. Det hade exempelvis varit möjligt att förklara hur Kraaijenhof analyserar olika hopptester och hur testresultaten påverkar hur träningen ska läggas upp. Att bara räkna upp en massa hopptester och förklara hur testet går till fyller ingen större funktion. Samma tendenser återfanns även på andra områden i boken.

Vid flertalet tillfällen funderade jag även på vem boken egentligen vänder sig till. Resonemanget och terminologin låg nämligen på en grundläggande nivå i ena stycket medan det i princip krävdes att du läst fysiologi på universitetsnivå för att du skulle förstå nästa. Har du läst någon form av avancerad fysiologi eller träningslära och har köpt den här boken besitter du troligtvis redan grundläggande kunskap om snabbhetsträning. Då vill du förmodligen, precis som jag, ha ett lite djupare resonemang kring hur träningen ska bedrivas. Om du inte är bekant med fysiologin och terminologin blir det istället svårt att hänga med.

Som du kanske förstår tycker jag att boken både har sina bra och mindre bra delar. Något jag tar med mig och som jag uppskattar väldigt mycket är Kraaijenhofs grundfilosofi gällande träning och individanpassning. För oavsett vilken situation du befinner dig i så måste du alltid 1) ta hänsyn till idrottaren i fråga och 2) fokusera på att träna det som behöver tränas, utan att det blir för mycket.

Det kanske bästa med boken är Kraaijenhofs sammanfattning och konklusion som jag har översatt här nedanför:
  • Tänk inte för mycket på ditt program; tänk på behoven, styrkorna och svagheterna hos varje individuell idrottare.
  • Ta tävlingens specifika krav i beaktande i så många aspekter som möjligt.
  • Träna så mycket som krävs, inte så mycket som möjligt
  • Allting vi vet nu kommer kännas bakvänt om 50 år
  • Sprint är enkelt och därför svårt
  • Sprintträning måste vara fokuserat på kvaliteter i alla aspekter
  • Sprintträning är en konstform som försöker applicera generella vetenskapliga principer på individuella atleter
  • Sprintträning handlar om att hitta många balanser; teknik vs form, styrka vs uthållighet, arbete vs vila osv.
  • Bra träning tar sig inte bara i uttryck i progressionen av atleten utan även avsaknaden av skador (och därmed konsekventa och bättre prestationer – den skadade atleten vinner sällan)
  • Sluta aldrig utbilda dig själv som coach. Hur kan du coacha en sprinter i världsklass om din kunskap, erfarenhet och skicklighet är på lokal nivå.
  • Glöm aldrig att du arbetar inom ett av världens mest konkurrenskraftiga fält och du kommer behöva hantera många “genetiska freaks”. Det kräver hårt arbete och smart arbete för att konsekvent göra en skillnad.
Kanske var det Kraaijenhofs tanke att lämna mycket åt läsaren att fundera vidare på. Det finns nämligen inget recept på hur träning ska bedrivas, varken för sprint eller någon annan idrott för den delen. Det är här du som coach eller fystränare kommer in i bilden och det är här dina kunskaper och förmågor ställs på prov. Boken ger dig en stabil grund att stå på men det är upp till dig att omsätta det i praktiken.

Läs mer här om hur du ska träna för att springa snabbare! 

Snabbhet Henk Kraaijenhof Sprint Snabbhetsträning