Coopers test eller Coopertestet som det också kallas är ett enkelt test att genomföra och går ut på att testa hur långt en testperson kan gå eller springa på 12 minuter. Testet utvecklades av Kenneth Cooper och har tack vare sitt enkla utförande blivit ett populärt test att utföra inom såväl skola som idrott. Coopertestet har visat sig ha en hög korrelation med maximal syreupptagningsförmåga (VO2-max).
Trots sin enkelhet råder delade meningar om vad Coopertestet egentligen går ut på. En vanlig uppfattning är att Coopertestet går ut på att springa två eller tre kilometer så snabbt som möjligt. Anledningen till detta kan vara att Cooper även föreslagit en variant av testet där man istället för att mäta sträckan efter 12 minuter istället mäter tiden på 1,5 miles (2414 m).
Hur utförs Coopers test
Efter en uppvärmning i valfritt utförande placerar sig testpersonen på startlinjen. På en given signal börjar testpersonen gå eller springa i valfritt tempo med målsättningen att nå så långt som möjligt på 12 minuter. När 12 minuter har gått ges en stoppsignal och den avverkade sträckan mäts upp.
Den alternativa formen av Coopers test, där deltagarna ska springa en viss sträcka på tid, är lättare att administrera i stora grupper eftersom samtliga deltagare startar och går i mål på samma ställe.
Vad är ett bra resultat på fystestet?
I tabellen här nedanför finner du referensvärden för hur många kilometer som motsvarar ett bra respektive mindre bra testvärde på Coopertestet (sträcka på 12 minuter). Referensvärdena bygger på Coopertestets korrelation med maximal syreupptagningsförmåga.
För att räkna ut ditt VO2-max utifrån Coopers test kan du använda dig av följande formel:
(Löpt distans i meter – 504,9)/44,73
Som räkneexempel ger en löpt distans på 3000 meter följande uträkning:
(3000-504,9)/44,73=55,78 [ml/kg/min]
Fördelarna med Coopers test är att det inte kräver någon dyr eller avancerad utrustning och går att utföra på många personer samtidigt. Nackdelen är att testet kräver att du är väldigt motiverad och att du vet ungefär hur snabbt du klarar av att springa. Många lagidrottare är inte vana vid den här typen av kontinuerligt arbete och kan därför ha svårt att prestera bra på testet. Det är även viktigt att känna till att testet framför allt är bra på att skilja på personer med en hög och låg syreupptagningsförmåga medan det inte är lika tillförlitligt för att skilja på två personer som är ganska jämna.
