En stor del av den forskning som görs på energiintag och energiförbrukning baseras på deltagarnas egna uppskattningar. En metod som är så dålig att den till och med kan vara värdelös.
Att använda sig av självrapportering vid insamling av data på energiintag och energiförbrukning gör det väldigt enkelt för forskarna att på ett lätt och billigt sätt samla ihop en stor mängd data. Det är såklart positivt med många deltagare i en studie men samtidigt får detta inte medföra att metoden är dålig.
Man har länge vetat att självrapportering är en dålig metod för att samla in data på energiintag och energiförbrukning. Deltagarna är helt enkelt för dåliga på att uppskatta och redovisa vad de har stoppat i sig och hur mycket de har rört på sig. I vissa studier får deltagarna uppskatta sitt energiintag och sin energiförbrukning för en lång tid tillbaka. Något som uppenbart har sina brister då deltagare i många studier inte ens klarar av att uppskatta kalorierna i en enda måltid.
Den här typen av forskning får många gånger stor inverkan på till exempel kost- och träningsrekommendationer för en bättre hälsa. Detta baseras då alltså på en icke tillförlitlig metod. Det här har nu gått så långt att en grupp forskare till och med tycker att den här metoden borde slopas (1).
I artikeln beskriver forskarna tydligt problematiken med att dra slutsatser från forskning där den data som samlats in med stor sannolikhet inte stämmer med hur det egentligen ser ut. Forskarna liknar detta med att använda sig av en linjal där måtten inte stämmer. Det går att reproducera resultaten men det är fortfarande fel.
”This is like using a mismarked ruler. One can reproduce the result, but it is still wrong.”
Att uppskatta hur mycket mat man ätit under en dag kan vara svårt. Dels att uppskatta hur mycket allting väger men även att komma ihåg exakt allt man äter, till och med den där kanelbullen eller chokladbiten som slank ner på fikarasten. Detsamma gäller uppskattningen av all fysisk aktivitet och hur den ska kategoriseras beroende på hur intensiv aktiviteten är.
Med det här som grund är det inte konstigt att självrapporteringen många gånger inte alls stämmer överrens med verkligheten. Trots detta dras alltså slutsatser från den här typen av studier som kan påverka hälsorekommendationer.
Forskarna som skrivit den här artikeln menar att nya metoder för att mäta både energiförbrukningen och energiintaget måste arbetas fram. Till dess anser de att självrapporteringen inte ska fortsätta användas eftersom det inte går att dra några säkra slutsatser från den data som samlas in. De menar att det är bättre att inte göra någonting alls än att göra någonting som man vet är dåligt.
Bara den här artikeln räcker inte för att förändra hela forskningsvärlden men förhoppningsvis är det åtminstone en början. Det viktiga nu är att fortsätta försöka få fram nya metoder för att samla in stora mängder data. Det här är något man redan har börjat ta fram men än så länge är det inget som visat sig vara tillförlitligt samtidigt som det är både billigt och lätt för deltagarna att använda. Men om man nu försöker gå ifrån att använda självrapportering som metod ökar behovet av att hitta något som kan ersätta denna och det leder förhoppningsvis till att en bra metod tas fram ännu tidigare.
