FAI-syndrom beror på att proximala femur och acetabulum får kontakt, slår i varandra, för tidigt.
Symtom och undersökningsfynd vid FAI-syndrom
Femuracetabulärt impingement, eller FAI-syndrom, är en rörelserelaterad klinisk åkomma lokaliserad i höften som diagnostiseras av triaden av symtom, kliniska undersökningsfynd och bilddiagnostik.
Symtom
- Rörelse-relaterad eller positions-relaterad smärta i höften eller ljumsken. Smärtan kan också förläggas till ländryggen, rumpan eller låret.
- Patienter beskriver ofta upphakningar, låsningar och eller klickningar i höften, alternativt att höften ger vika.
- Stelhet och begränsad rörlighet är vanligt vid FAI-syndrom.
Kliniska undersökningsfynd
Det finns inte något enstaka test som kan göras i den kliniska undersökningen för att diagnosticera FAI-syndrom. Det finns däremot en rad kliniska tester som kan användas vid misstanke om höftimpingement. Den vanligaste är kanske FADIR (flexion adduktion inåtrotation) som har hög sensitivitet men inte är specifik till just höftimpingement. Rörlighetstester, framför allt inåtrotation i flexion, påvisar ofta en begränsad rörlighet.
Bilddiagnostik
Med hjälp av bilddiagnostik av bäckenbenet och lårbenshalsen kan en pålagring av höftledsgropen (pincer), lårbenshalsen (cam) eller båda två identifieras. Dessa pålagringar kan förklara varför femur (lårbenet) och acetabulum (höftledsgropen) slår i varandra för tidigt.
Behandling och rehabilitering vid FAI-syndrom
FAI-syndrom kan behandlas med konservativ behandling, rehabträning eller operation. Den konservativa behandlingen innefattar information och utbildning vad smärtan beror på och hur du ska hantera detta. Du får råd om hur vardagsaktiviteter, idrottsaktiviteter och andra livsstilsfaktorer kan anpassas för att minska provokationen av smärtan.
Vid kontakt med fysioterapeut kan du får råd och instruktioner om övningar som syftar till att förbättra höftstabiliteten, den motoriska kontrollen, styrkan, rörligheten och rörelsemönstret. Vad som ger störst effekt är sannolikt individberoende, har du besvär av FAI-syndrom bör du därför ta kontakt med fysioterapeut för att få en anpassad rehabträning.
Vid en eventuell operation, som kan genomföras antingen med öppen kirurgi eller med artroskopi (titthålsoperation), går operatören in och tar bort pålagringar på höftledsgropen och/eller lårbenshalsen. På så sätt har du bättre förutsättningar för att röra på höftleden i ett större rörelseomfång. Vid en operation kan även annan skadad vävnad repareras/åtgärdas.
Vilken behandling som är aktuell i just ditt fall beror bland annat på vilka symtom du har, hur länge du haft besvär och andra individspecifika faktorer.
Prognos vid FAI-syndrom
Utan vare sig konservativ rehabträning eller operativa åtgärder kommer besvären sannolikt tillta med tiden. Med rätt åtgärder och behandling är det däremot vanligt att symtomen minskar och idrottare kan återgå till sin idrott.
Vi vet väldigt lite om långtidseffekterna av FAI-syndrom men innebär sannolikt en ökad risk för höftartros. Vi vet inte heller huruvida risken för höftartros minskar med rätt behandling av FAI-syndrom.
Referenser
- The Warwick Agreement on femoroacetabular impingement syndrome (FAI syndrome): an international consensus statement
