Impingement är axelledens kanske mest beskrivna smärttillstånd och är även en vanlig diagnos. Tidigare beskrevs impingement som en enskild patologi men på senare tid har det övergått till att snarare innefatta ett kluster av symtom. Vilket har gjort att andra benämningar har börjat användas, exempelvis subakromiellt smärtsyndrom som är en mer omfattande och talande beskrivning.
Impingement kan delas in i yttre (subakromiellt) och inre impingement samt primärt och sekundärt impingement. Yttre impingement beskriver hur det sker en inklämning av rotatorkuffsmuskulaturen och den subakromiella bursan mellan överarmen och akromion. Vid inre impingement sker det istället en inklämning av rotatorkuffsmuskulaturen mellan överarmen och glenoiden (ledpannan i axelleden).
Vid ett primärt impingement orsakas inklämningen av de strukturella förutsättningarna där utrymmet helt enkelt är för litet. En upprepad belastning där rotatorkuffen och den subakromiella bursan kläms ihop skapar en irritation som sedermera smärtar.
Ett sekundärt impingement beror istället på en instabilitet alternativt en begränsad styrka, inskränkt rörlighet eller bristfällig motorisk kontroll i axelleden. Följden av detta blir att ledhuvudet inte kan centreras i ledpannan som därmed skapar ett inre eller yttre impingement.
Symtom vid subakromiellt smärtsyndrom
Symtomen varierar såklart beroende på vilken typ av impingement som orsakar besvären. Smärtan är ofta diffus och kan förläggas till olika ställen i axeln. Smärtan kan ofta kopplas till en akut överbelastning eller upprepad belastning över en längre period.
Klassiska tecken på impingment är ett painful arch med smärta när den drabbade abducerar armarna mellan 70-130 grader. Den drabbade beskriver i regel att smärtan uppkommer i samband med aktivitet, framför allt vid aktiviteter med armarna ovanför axelhöjd. Förutom smärta i samband med aktivitet är det vanligt med nattlig värk och svårigheter att ligga på sida på axeln. Därtill är styrkan och rörligheten nedsatt på grund av smärtan.
Rehabilitering vid subakromiellt smärtsyndrom
Behandlingen vid subakromiellt smärtsyndrom är i första hand konservativ rehabträning. Rehabiliteringen anpassas utifrån den drabbades symtom och den bakomliggande orsaken till besvären. Smärtsamma moment bör identifieras och kan behöva anpassas eller, under en kortare period, undvikas för att få kontroll över smärtan.
Hur rehabträningen kring impingement ska bedrivas är en omtvistad fråga. Systematiska översikter har visat att träning fungerar för att minska besvären men passiva behandlingar som tejpning, stötvågsbehandling och manuella metoder kan kanske ge ytterligare effekt (1). Vad gäller styrketräningen verkar allmän styrketräning fungera lika bra som specifik träning med fokus på den skapulära rytmen eller proprioception (2).
Kirurgi där en bit av akromion tas bort för att skapa ett större subakromiellt utrymme har länge varit ett alternativ vid primärt impingement. Nyttan av en subakromiell dekompression har däremot börjat ifrågasättas. Det har nämligen visat sig att en subakromiell dekompression inte ger större effekt än ”sham”-operationer där men lurat patienten att en operation har utförts men i själva verket har man bara gått in och kollat i axeln (3).
Referenser
- Idrottsskador – En illustrerad guide
- Clinical Sports Medicine – Volume 1 – Injuries
- Effectiveness of conservative interventions including exercise, manual therapy and medical management in adults with shoulder impingement – a systematic review and meta-analysis of RCTs
- Specific or general exercise strategy for subacromial impingement syndrome–does it matter – A systematic literature review and meta-analysis.
- Subacromial decompression versus diagnostic arthroscopy for shoulder impingement: randomised, placebo surgery controlled clinical trial
