Prestationstester används ofta för att utvärdera risken att ådra sig en idrottsskada samt huruvida idrottare är redo att återgå till idrott efter en skada. Exempel på detta är hopptester där den aktive ska hoppa så långt som möjligt alternativt utföra så många hopp som möjligt på en viss tid.
Förhoppningen är att testerna ska säkerställa att idrottaren uppnått en tillräcklig fysisk förmåga för att kunna hantera den belastning som idrotten innebär. Så verkar dock inte alltid vara fallet. Vad gäller skador på det främre korsbandet (ACL) är tendensen snarare den omvända. Den genomsnittliga prestationen vid hopptester, det vill säga längre hopp eller fler hopp, var till exempel högre hos kvinnliga fotbollsspelare som ådrog sig en ACL-skada jämfört med de som klarade sig undan ACL-skada (1).
Utifrån detta frågar sig en svensk forskargrupp från Linköpings universitet huruvida vi bör mäta hoppförmågan innan återgång till idrott efter ACL-skador? (2) Om testerna ska genomföras, vad ska i sådana fall utvärderas?
Hopptester förutspår inte risken för främre korsbandsskada bland kvinnliga fotbollsspelare
Den svenska forskargruppen har i en studie följt svenska kvinnliga fotbollsspelare under två års tid (1). I studien inkluderades 117 spelare som tidigare ådragit sig en ACL-skada, vilken rekonstruerats med kirurgi (ACLR). Därtill rekryterades 119 tidigare knäfriska spelare hämtade från samma fotbollslag som de som genomgått ACLR.
Bland de som genomgått en ACLR var det 28 spelare (24%) som ådrog sig en ny ACL, på samma eller andra knät, under två-årsperioden. Detta kan jämföras med åtta ACL-skador (7%) bland de tidigare knäfriska.
Noterbart är att det var ett stort överlapp vad gäller hoppförmåga bland de som ådrog sig och de som klarade sig undan en ACL-skada. Bland spelarna som genomgått en ACLR skiljde sig inte hopplängden vid ett enbenshopp mellan de som ådrog sig en skada och de som inte skadade sig. Spelare som ådrog sig en ACL-skada hoppade däremot längre hopp vid 5 kontinuerliga enbenshopp och hann med fler sidledshopp på tid.
När alla deltagare jämfördes visade det sig att spelare som ådrog sig en ACL-skada hoppade längre vid enbenshopp och utförde fler sidledshopp på tid, jämfört med spelare som klarade sig undan ACL-skada.
Hopptester och andra prestationstester utvärderas ofta genom att jämföra prestationen med det skadade benet mot prestationen med det friska benet, så kallat leg symmetry index, LSI. I stället för att jämföra prestationen relativt till andra individer ger LSI ett mått på prestationen mot individen själv. Som riktmärke strävar man efter ett LSI som är ≥90%. I studien var det däremot inte någon skillnad i LSI vid hopptesterna bland de som skadade sig och de som undgick en ACL-skada.
Bättre prestation men högre skaderisk
Som tidigare nämnt visade det sig att spelarna som ådrog sig en ACL-skada hoppade längre vid enbenshopp och utförde fler sidledshopp på tid, jämfört med spelare som klarade sig undan ACL-skada. Orsakssambandet mellan högre prestationsförmåga och ökad risk för ACL-skada är inte klarlagt, men det finns några tänkbara förklaringar:
- Större krafter: en bättre prestationsförmåga vid hopptesterna ses som en indikation på att spelaren har en högre förmåga att utveckla kraft. Med högre kraftutveckling följer större krafter på ACL, vilket i förlängningen skulle kunna innebära en högre skaderisk.
- Större exponering: En bättre fysisk prestationsförmåga skulle kunna innebära en bättre prestation som fotbollsspelare. Detta kan resultera i mer speltid, vilket medför större exponering för fotbollen och därmed större sannolikhet för ACL-skada.
- Större risktagande: en spelare som har god fysik har sannolikt högre tilltro till sin fysiska förmåga generellt och litar mer på sitt knä. En högre tilltro till den egna förmågan skulle kunna medföra ett större risktagande i spelet, vilket eventuellt ökar risken för ACL-skada.
- Tidigare återgång till idrott: det har spekulerats i att ett högt LSI medför en tidigare återgång till idrott. Detta kan öka risken för ACL-skada eftersom det finns ett negativt samband mellan tiden från ACLR till återgång till idrott och risken att ådra sig en ny ACL-skada (3). Idrottare som återgår till sin idrott inom 9 månader från ACLR löper nämligen större risk för återfallsskada jämfört med idrottare som väntar längre än så (3,4).
- Falsk trygghet med LSI: Tanken är att ett högt LSI ska säkerställa att den skadade återfått sin tidigare funktion och prestation. Problemet är att ett högt LSI både kan uppnås genom att återfå funktionen i det skadade knät och till följd av att det friska benet fått en sämre funktion. Symmetrisk funktion betyder alltså inte nödvändigtvis en god prestation.
Bilden ovan illustrerar observationen att en ökad prestation vid hopptester är associerat med en ökad risk för främre korsbandsskada. Bilden är hämtad från Fältström et al. (2).
Så kan hopptesterna utvärderas på rätt sätt
Svårigheten i att förutspå vem som kommer ådra sig en idrottsskada har belysts tidigare (5). Orsaken till en idrottsskada är helt enkelt för komplex för att vi med prestationstester ska kunna förutspå vem som ådrar sig vilken skada.
Det är därför tydligt att hopptester inte bör användas isolerat för att utvärdera skaderisken – men frågan är hur hopptesterna ska utvärderas om dem ens ska användas?
Ett alternativ är att använda testbatterier med hopptesterna i kombination med andra tester, exempelvis styrketester, för att få en mer omfattande bild av individens fysik. Hopptesterna skulle då utvärderas både avseende prestation och rörelsemönster. Vad gäller rörelsemönstret har till exempel en betydande valgisering vid ett vertikalt drop jump associerats med risk för ACL-skada (6).
En annan viktig aspekt vad gäller rörelsemönstret är hur väl knät utnyttjas i samband med hoppen. Personer som genomgått en ACL-rekonstruktion anammar nämligen rörelsestrategier där de erhåller en liksidig hopplängd med det opererade och friska benet, trots att de inte nyttjar knäleden fullt ut på det opererade benet (7). Arbetet tas i stället över av bål, höft och fotled.
Vidare har man sett att individer som genomgått en ACLR har ett rörelsemönster vid horisontella enbenshopp som skiljer sig från knäfriska individers (8). Bland annat genom att begränsa böjningen i knät vid hopp och landning. Detta trots att de uppnått ett LSI motsvarande 97%±4% och har en likvärdig prestation avseende hopplängd jämfört med de friska individerna.
Att förlita sig på hopplängd eller antal hopp på en viss tid verkar av allt att döma ge oss begränsad information om risken för en ACL-skada. Ett väntat resultat om vi ser till komplexiteten vid den här typen av skada.
Kända riskfaktorer för ACL-skada är till exempel anatomiska faktorer, ACL-skador inom familjen, kön, ålder, psykologiska faktorer och tid för återgång till idrott efter ACLR (9,10). Att endast förlita sig på hopptester, eller en kombination av fystester för den delen, kommer därför sannolikt aldrig vara tillräckligt för att utvärdera skaderisken till fullo. Utvärderas hopptesterna på rätt sätt kan de däremot kanske fortfarande vara användbara.
Referenser
- Fältström A, Kvist J, Gauffin H, Hägglund M. Female Soccer Players With Anterior Cruciate Ligament Reconstruction Have a Higher Risk of New Knee Injuries and Quit Soccer to a Higher Degree Than Knee-Healthy Controls. Am J Sports Med. januari 2019;47(1):31–40.
- Fältström A, Kvist J, Hägglund M. Are We Jumping to the Wrong Conclusions? Longer Jumps and More Hops in Female Football Players Who Went on to Sustain a Primary or Secondary ACL Injury Compared to Those Who Did Not. Sports Med Open. 10 november 2023;9(1):105.
- Grindem H, Snyder-Mackler L, Moksnes H, Engebretsen L, Risberg MA. Simple decision rules can reduce reinjury risk by 84% after ACL reconstruction: the Delaware-Oslo ACL cohort study. Br J Sports Med. juli 2016;50(13):804–8.
- Beischer S, Gustavsson L, Senorski EH, Karlsson J, Thomeé C, Samuelsson K, m.fl. Young Athletes Who Return to Sport Before 9 Months After Anterior Cruciate Ligament Reconstruction Have a Rate of New Injury 7 Times That of Those Who Delay Return. J Orthop Sports Phys Ther. februari 2020;50(2):83–90.
- Bahr R. Why screening tests to predict injury do not work-and probably never will…: a critical review. Br J Sports Med. juli 2016;50(13):776–80.
- Fältström A, Hägglund M, Hedevik H, Kvist J. Poor Validity of Functional Performance Tests to Predict Knee Injury in Female Soccer Players With or Without Anterior Cruciate Ligament Reconstruction. Am J Sports Med. 12 april 2021;3635465211002541.
- Wren TAL, Mueske NM, Brophy CH, Pace JL, Katzel MJ, Edison BR, m.fl. Hop Distance Symmetry Does Not Indicate Normal Landing Biomechanics in Adolescent Athletes With Recent Anterior Cruciate Ligament Reconstruction. J Orthop Sports Phys Ther. augusti 2018;48(8):622–9.
- Kotsifaki A, Whiteley R, Van Rossom S, Korakakis V, Bahr R, Sideris V, m.fl. Single leg hop for distance symmetry masks lower limb biomechanics: time to discuss hop distance as decision criterion for return to sport after ACL reconstruction? Br J Sports Med. 09 mars 2021;
- Cronström A, Tengman E, Häger CK. Risk Factors for Contra-Lateral Secondary Anterior Cruciate Ligament Injury: A Systematic Review with Meta-Analysis. Sports Med. juli 2021;51(7):1419–38.
- Cronström A, Tengman E, Häger CK. Return to Sports: A Risky Business? A Systematic Review with Meta-Analysis of Risk Factors for Graft Rupture Following ACL Reconstruction. Sports Med. januari 2023;53(1):91–110.
