Medial kollateralligamentskada (MCL-skada)

av | 2019-12-29 | Idrottsskador

Det mediala kollateralligamentet (MCL) har sitt ursprung på lårbenets insida och fäste på skenbenets insida. En MCL-skada är den vanligaste av alla allvarliga knäskador och uppkommer i samband med ett valgusvåld där knät vacklar inåt. Valgusvåldet kan inträffa vid en närkamp med en motståndare eller som en icke-kontaktskada, exempelvis i samband med en riktningsförändring.

Symtom vid en medial kollateralligamentskada

MCL-skadorna klassificeras på en tregradig skala utifrån skadans omfattning:

  • Grad 1 – Lokal smärta över det mediala kollateralligamentets fäste eller ursprung och möjligtvis en mindre svullnad. Valgusvackling med 30° knäflexion provocerar smärtan men det finns ingen ökad laxitet i knät.
  • Grad 2 – En mer påtaglig smärta och lokal svullnad över MCL. Knät är stabilt vid valgusvackling med 30° knäflexion men har en ökad laxitet jämfört med friska sidan. Det är ingen ökad laxitet vid valgusvackling med sträckt knä.
  • Grad 3 – Vid en MCL-skada av grad 3 föreligger en totalruptur av MCL. Den skadade upplever sig ofta instabil i knät men graden av smärta är varierad. Vid undersökning finns en palpationsömhet över MCL och vid vackling i 30° knäflexion finns en påtagligt ökad laxitet som saknar tydligt slutstopp. Vid test av valgusvackling med sträckt knä kan en mindre ökad laxitet identifieras. Valgusvacklingen kan vara mer eller mindre smärtfri eftersom den totala rupturen även har slitit isär de nociceptoriska fibrerna.

Rehabilitering vid en MCL-skada

Graden av skada på MCL styr den fortsatta rehabiliteringen. En lindrig skada på MCL (grad 1) läker ofta ihop på 4-6 veckor. Rehabiliteringen består av successivt ökad rörlighets-, styrke- och proprioceptionsträning följt av hopp och löpning.

Vid en skada av grad 2 eller 3 behandlas får den skadade ofta en ledad ortos som förhindrar att knät kan vackla medialt. Ortosen används 4-6 veckor och kan initialt låsas för att begränsa rörelseomfånget i flexion och extension. Under tiden kan rörligheten och musklerna tränas utifrån rådande omständigheter. Vid avslutat ortosbehandling fortsätter rehabiliteringen på samma sätt som vid en grad 1-skada.

Referenser