Medialt skenbenssyndrom (eng. medial tibial stress syndrome) är en av de vanligaste överbelastningsskadorna bland idrottare. Det är ett syndrom som framför allt förekommer inom idrotter som innehåller mycket stötbelastning, så som löpning och hopp. Förutom idrottare drabbas även militärer ofta av medialt skenbenssyndrom.

Orsaken bakom medialt skenbenssyndrom är inte helt klarlagd men tros vara resultatet av en kronisk överbelastning med upprepade mikrotrauman på smalbenet och bindvävshinnan. Överbelastningen medför att bindvävshinnan på den nedre tredjedelen av smalbenet förtjockas och blir inflammerad, därav benhinneinflammation. Överbelastningen kan vara en följd av upprepad stötbelastning på smalbenet, att musklerna som fäster in på smalbenet drar i bindvävshinnan eller en kombination av de båda.

Symtom vid medialt skenbenssyndrom

  • Smärta på nedre två tredjedelarna av insidan på smalbenet i samband med aktivitet. Smärtan avtar ofta när den drabbade blivit varm.
  • Smärtan ökar med ökad intensitet på aktiviteten och kan vara så besvärande att idrottaren tvingas avsluta aktiviteten, framför allt vid löpning och hopp.
  • Palpationssmärta på nedre tredjedelen av insidan på smalbenet.
  • Smärtan är som regel värre efter avslutad aktivitet och dagen efter.
  • Många som drabbas är antingen plattfotade eller har överpronerade fötter.

Diagnosen medialt skenbenssyndrom eller benhinneinflammation ställs i regel med anamnes och klinisk undersökning. I anamnesen framkommer i regel att idrottaren har ökat belastningsnivån. Vidare ska smärtan ska inte vara associerad med en brännande smärta i vaden, stickningar eller domningar i foten eller kramp i foten/underbenet. I sådana fall bör andra differentialdiagnoser misstänkas.

Rehabilitering vid medialt skenbenssyndrom

Till att börja med bör du försöka identifiera orsaken till besvären, exempelvis ökad träningsbelastning, anatomiska faktorer eller byte av underlag eller skor. Den främsta behandlingen är belastningsmodifiering vilket ofta innebär vila från idrotten några veckor och alternativ träning. Det är framför allt stötbelastningen som behöver minskas, så löpning kan bytas ut mot exempelvis crosstrainer, simning eller cykling.

Vid behov kan underlaget eller skorna behöva ses över. Vid plattfothet eller överpronerade fötter kan du vara hjälpt av speciella skor eller sulor.

Om den konservativa rehabiliteringen misslyckas kan det blir aktuellt med en kirurgisk åtgärd.

Referenser