En stor systematisk översiktsartikel visar att individer som har bra kondition drabbas av färre skador än individer med sämre kondition.
Det skadeförebyggande arbetet bygger på många faktorer, se Skadepreventionspyramiden, och en av dessa verkar vara en bra kondition. Detta blev tydligt i en systematisk översiktsartikel som sammanställt forskningen kring sambandet mellan kondition och risken att drabbas av en muskuloskeletal skada (1).
Totalt 49 studier som studerat sambandet mellan kondition och skaderisk kunde inkluderas i sammanställningen. Av dessa var det 41 studier på militärer, sex på idrottare, en på FBI-aspiranter och en på brandmän. I studierna användes olika typer av test för att mäta konditionen. I 35 av studierna testades en viss distans på tid, två studier använde fem minuter step-up, fyra studier använde Cooper-testet (så läng sträcka som möjligt på 12 minuter), en studie använde Conconi-testet (submaximalt cykeltest), två studier testade VO2-max, en uppskattade VO2-max med ett submaximalt test och fem studier använde flera test.
När alla studier sammanställts kunde man konstatera följande:
- Det finns stark evidens för att en sämre tid på en viss sträcka kan förutspå risken för muskuloskeletala skador hos både män och kvinnor.
- Det finns stark evidens för att ett sämre resultat på ett shuttle run (typ beep-test) kan förutspå risken att drabbas av muskuloskeletala skador hos män.
- Det finns moderat evidens för män och begränsad evidens för kvinnor att ett step-test kan förutspå risken för muskuloskeletala skador.
Som du ser verkar en god kondition skydda mot muskuloskeletala skador. Anledningen till att evidensnivån varierar mellan konditionstester och könen är att det helt enkelt inte har utförts tillräckligt många studier av hög standard för att för att det ska gå att uttala sig med större säkerhet. Det var nämligen genomgående att individerna som presterat bättre på respektive konditionstest råkade ut för färre skador.
Att en bättre kondition kan minska risken för skador är inte speciellt förvånande. Både militärer, poliser, brandmän och idrottare utför en rejäl volym av fysisk aktivitet. Det är därför rimligt att individer med sämre kondition inte är förberedda för samma fysiska arbete och således blir mer trötta och slitna jämfört med en mer vältränad person.
Tidigare studier har visat att många faktorer kopplade till träningsplaneringen är viktiga att ta hänsyn till för att minska skaderisken. Jag har exempelvis skrivit om hur träningsvolymen och exponeringen för högintensiva löpningar modifierar skaderisken. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att en av de viktigaste delarna i det skadeförebyggande arbetet är att få individen, vare sig det är en fotbollsspelare eller militär, att bli vältränad!
