Hur placebo och nocebo påverkar prestationsförmågan


Placeboeffekter och noceboeffekter kan vara skillnaden mellan vinst och förlust.

Placebo är en positiv psykobiologisk respons till något som har en påstådd fördelaktig effekt men som egentligen är fysiologiskt overksam. Nocebo är istället det omvända, det vill säga en negativ psykobiologisk respons till något som har en påstådd ofördelaktig effekt men som egentligen är fysiologiskt overksam. Forskning har visat att både placebo- och noceboeffekter kan påverka idrottsprestationen och dessa studier sammanfattades nyligen i en översiktsartikel (1).

Placebo- och noceboeffekter på prestationsförmågan

För att inkluderas i översiktsartikeln var studierna tvungna att ha undersökt hur placebo- eller noceboeffekter påverkar idrottsprestationen bland friska och/eller idrottande personer. Studierna kunde antingen ha undersökt näringsmässiga (exempelvis koffein) eller mekaniska ergogena hjälpmedel (exempelvis TENS eller kinesiotejp).

Totalt hittade forskarna 32 studier som kunde inkluderas i sammanställningen. Tjugo av dessa undersökte näringsmässiga ergogena hjälpmedel och tolv studier undersökte mekaniska. Fem av studierna undersökte hur noceboeffekten påverkade prestationsförmågan.

När alla 32 studier sammanfattades visade det sig att placebo- och noceboeffekten har en liten till medelstor inverkan på prestationsförmågan. Effekterna var likvärdiga både för näringsmässiga och mekaniska ergogena hjälpmedel. I korthet konstaterades att:
  • Placeboeffekten hade störst inverkan om deltagarna fått höra att de fick förbjudna prestationshöjande tillskott, exempelvis anabola steroider och EPO.  
  • Transkutan elektrisk nervstimulering (TENS) kunde både ha en stor placebo- och noceboeffekt beroende på vad deltagarna fått höra att TENS skulle ha för effekter.
  • Koffeintillskott, aminosyror och ett speciellt tennisrack som påstods förbättra servarna hade medelstora effekter på prestationsförmågan. 
Även sättet som deltagarna fick placebo-interventionen påverkade utfallet. Studier som använt sig av en ”förkonditionering” visade sig ha större placeboeffekt. En studie som använde sig av förkonditionering gav först deltagarna placebo-koffein och lät dem lyfta en vikt. Vad deltagarna inte visste var att testledarna i hemlighet hade sänkt vikten vilket gjorde att deltagarna tyckte att uppgiften kändes mycket lättare. Vid ett senare testtillfälle fick deltagarna placebo-koffein på nytt och fick utföra samma styrketest igen, men den här gången utan att testledarna fifflade med vikterna, visade det sig att deltagarna hade blivit 25.9 procent starkare.

Deltagarnas förväntningar på placebo-interventionerna visade sig ha en liten till medelstor betydelse på placebo- respektive nocebo-effekterna. När deltagarna fick veta att de hade fått någon form av placebo-intervention påverkade det, som väntat, inte heller prestationsförmågan. Till skillnad från nocebo-interventionerna där prestationsförmågan i regel försämrades när deltagarna fått ett tillskott eller TENS med påstådda negativa effekter. 

Att ta med sig

Sammanställningen visar att placebo och nocebo generellt har en liten till medelstor inverkan på prestationsförmågan. Med tanke på att det inom idrotten ofta är marginella skillnader mellan vinst och förlust kan dock även små placebo- och noceboeffekter ha stor betydelse. Att utnyttja placeboeffekter inom idrotten tycker jag därför kan vara okej eftersom det i slutändan handlar om att kunna prestera optimalt. 

Inom sjukvården anser jag däremot att det är oetiskt att endast ”behandla” med placebointerventioner. Som vårdgivare tycker jag du har ett annat ansvar både mot patienten i fråga och samhället generellt att vara tydlig med vad som faktiskt fungerar och vad som är felaktiga föreställningar. 

Vill du läsa mer om placeboeffekter kan jag rekommendera min genomgång av forskningen kring kinesiotejp och dess påstådda effekter.

Placebo Nocebo Prestationsförmåga