Tennisarmbåge kallas även för lateral epikondylit, lateral epikondylalgi, tendinopati i carpi radialis brevis eller lateral armbågstendinopati. Tennisarmbåge är en överbelastningsskada som uppstår till följd av repetitivt arbete med handledsextensorerna, framför allt carpi radialis brevis.
Det klassiska exemplet är tennisspelare som vid en enhandsbackhand dels måste greppa tennisracket hårt och dels extenderar handleden. Även andra idrottare, exempelvis basebollspelare och golfspelare, kan drabbas. Dessutom kan hantverkare och andra yrkesgrupper som arbetar mycket med händerna samt kontorsarbetare drabbas. Tennisarmbåge är lika vanligt bland män och kvinnor men drabbar framför allt personer mellan 40-60 år.
Symtom vid tennisarmbåge
- Smärta på utsidan av armbågen som kan stråla ner mot handen eller en bit upp över överarmen
- Svaghet i musklerna på underarmens utsida som sträcker på handleden (böjer handleden bakåt)
- Smärtan kan uppkomma akut eller smyga sig på över tid. Vid akut uppkomst kan det vara en fördröjning av symtomen på 24-72 timmar men den drabbade kan ändå koppla uppkomsten till en specifik aktivitet.
- Smärtan kan provoceras vid kontraktion av involverade muskler, exempelvis genom extension i handleden eller vid greppande av ett föremål
- Smärtan kan även provoceras vid sträckning/töjning av involverade muskler
Rehabilitering vid tennisarmbåge
Tillståndet är till stor del självbegränsande på så sätt att fortsatt aktivitet kan styras utifrån dina symtom. Tyvärr finns ingen enskild behandling eller rehabiliteringsträning som ensamt kan göra dig besvärsfri. Det handlar istället om att hitta en kombination av åtgärder utifrån dina symtom och personliga preferenser.
Belastningsmodifiering utifrån symtom och styrketräning är nyckeln till en lyckad rehabilitering vid tennisarmbåge. För att minska smärtan kan du använda dig av värktabletter, is eller vila från den provocerande aktiviteten. Du åtminstone anpassa den provocerande aktiviteten så du har kontroll över smärtan.
Förutom att få kontroll över smärtan är det viktigt att arbeta med funktionsförmågan, det vill säga styrka, rörlighet och koordinationen i underarmsmuskulaturen samt se över eventuella utlösande faktorer. Vad gäller styrketräningen kan övningarna utföras såväl isometriskt, koncentriskt, excentriskt och dynamiskt. Nyckeln är snarare att hitta en belastning du klarar av och successivt öka denna. Rekommendationen är att smärtan ska provoceras så lite som möjligt i samband med rehabträning och annan aktivitet, vilket skiljer sig mot många andra muskel- och senbesvär.
Andra behandlingar så som stötvågsbehandling, akupunktur, kortisoninjektioner och massage kan ha viss effekt men det vetenskapliga stödet för behandlingarna är begränsat.
