Skador på det laterala kollateralligamentet (LCL) i knät är inte lika vanligt som MCL-skador. Vanligtvis uppstår en skada på LCL i samband med ett varusvåld mot knät i samband med en närkamp. En LCL-skada uppkommer ofta med kraft i flera riktningar, förutom att stabilisera knät mot varusvackling har LCL även till uppgift att stabilisera i extensionen, rotationen och translationen i knät. En annan vanlig skademekanism är exempelvis att knät översträcks. En LCL-skada kan ske i isolation men förekommer ofta i samband med andra skador, till exempel en främre eller bakre korsbandsskada.
Symtom vid lateral kollateralligamentskada
Precis som vid andra ligamentskador är smärta, svullnad och eventuellt blödning vanliga symtom efter en LCL-skada. Skador på det laterala kollateralligamentet kan delas in i tre kategorier utifrån omfattningen på skadan:
- Grad 1 – Smärta men ingen ökad laxitet vid vacklingstest i varus.
- Grad 2 – Smärta över LCL. Det är en ökad laxitet vid varusvackling med knät i 20-30° men det finns ett slutstopp.
- Grad 3 – Smärta över LCL. Ökad laxitet vid varusvackling med knät i 20-30° och avsaknad av tydligt slutstopp. Vid en grad 3-skada på LCL kan det även glappa upp vid varusvackling med sträckt knä.
Efter en LCL-skada upplever den skadade sig ostadig vid belastning på benet och tycker att det vacklar från sida till sida. Att gå i trappor och på ojämnt underlag upplevs problematiskt.
Rehabilitering efter en LCL-skada
Skador av grad 1 och 2 kan behandlas konservativt. Initialt följer behandlingen principerna för PRICE, POLICE eller PEACE and LOVE och en ortos som förhindrar varusvackling kan vara till stor hjälp. Därefter stegras rehabiliteringen med successivt mer utmanande träning för rörlighet, styrka, koordination och balans innan det blir aktuellt med hopp och löpning.
Skador på LCL av grad 3 behandlas med kirurgi inom 2-3 veckor.
