Meniskerna är två halvmåneformade diskar som syftar till att stabilisera knät och som stötdämpare för att minska belastningen på ledytorna. En skada på menisken uppstår i regel vid en rotation eller vridvåld i knät. En meniskskada kan uppkomma isolerat eller tillsammans med andra skador, vanligtvis en korsbandsskada eller ledbandskada. Vid en främre korsbandsskada ådrar sig ungefär 75 procent även en meniskskada.
Den mediala (inre) menisken skadas oftare än den yttre menisken. Det beror på att den mediala menisken fäster in mot den mediala ledkapseln och kan inte flytta på sig som den laterala (yttre) menisken delvis kan göra när belastningen blir för stor.
Förutom att vi kan skilja på mediala och laterala meniskskador kan vi även kategorisera meniskskador som akuta eller degenerativa. Akuta meniskskador uppkommer i regel vid ett akut trauma hos en yngre individ som sedan tidigare har en hel och fin menisk. Degenerativa meniskskador kan också vara av akut karaktär till följd av ett trauma men menisken har degenerativa förändringar som inte gett besvär tidigare. Degenerativa meniskskador förekommer som regel hos individer över 40 år.
Meniskskador kan även delas in utifrån hur skadan på menisken ser ut. Meniskskadans utseende och lokalisation kan ha stor betydelse för den fortsatta behandlingen och prognosen.
Symtom och skademekanism vid meniskskada
Den vanligaste orsaken till meniskskada är ett rotationsvåld mot knät. Ofta har den drabbade foten planterad i underlaget medan överkroppen i allmänhet och knät i synnerhet roterar. Ibland kan den drabbade beskriva hur något gått sönder i knät i samband med skadetillfället, ibland uppkommer symtomen först senare. En mindre meniskskada behöver inte ge några omedelbara symtom utan smärtan och svullnaden kan smyga sig på första dygnet efter skadetillfället. När det i grunden är en degenerativ meniskskada krävs inget allvarligt trauma för att utlösa symtomen.
Vanliga symtom vid en meniskskada är:
- Låsningar, upphakningar och klickningar i knät.
- Smärta som är lokaliserad lateralt eller medialt beroende på vilken menisk som är skadad
- Palpationssmärta över mediala eller laterala ledspringan
- Svullnad kring knäleden är vanligt förekommande men förekommer inte alltid
- Smärta vid djup flexion i knäleden, såväl aktivt som passivt
- Begränsad rörlighet i knäleden, antingen för att en del av menisken ligger i vägen eller på grund av svullnaden i leden.
Undersökning och diagnostik vid meniskskador
Beskrivningen av skadetillfället och patientens symtom är vanligtvis talande vid en meniskskada. Kliniska tester som McMurrays test, Apleys test och Thessaly test kan användas för att stärka misstanken om meniskskada. För att bekräfta eventuell meniskskada är magnetkameraundersökning ”gold standard” och kan hjälpa till för att ge vägledning om fortsatt behandling och rehabilitering. Det är emellertid svårt att veta vilka som behöver en kirurgisk åtgärd och vilka som klarar sig med konservativ rehabilitering.
Rehabilitering vid meniskskada
Huruvida det är aktuellt med en konservativ rehabilitering eller operation är beroende av den drabbades ålder, symtom, meniskskadans karaktär och andra eventuella skador. Som tidigare nämnt är det svårt att bedöma vem som skulle gynnas av en kirurgisk åtgärd och vem som klarar sig med rehabträning. Vid en eventuell operation kan det bli aktuellt med en meniskresektion där den skadade delen plockas bort eller en menisksutur där menisken sys ihop.
Den konservativa rehabträningen och den post-operativa rehabiliteringen ser ungefär likadana ut. Initialt handlar det om att minska svullnaden, förbättra rörligheten och återfå muskelfunktionen av quadriceps och hamstrings. Allt eftersom svullnaden minskar samt rörligheten och muskelfunktionen förbättras kan träningen bedrivas i ett större rörelseomfång och med mer utmanande övningar, både vad gäller styrka och knäkontroll.
Rehabiliteringen efter en konservativt behandlad meniskskada och efter en meniskresektion tar ungefär 4-6 veckor. Efter en menisksutur följer i regel en del restriktioner vad gäller rörlighet och belastning, vilket gör att rehabiliteringen tar längre tid.
Oavsett åtgärd ska följande kriterier vara uppfyllda innan du är redo att återgå till idrott:
- Ingen svullnad
- Full rörlighet
- Normal funktion i quadriceps och hamstrings
- Normal funktion av utåtrotationen i höftleden
- Adekvat proprioception
- Funktionella övningar ska kunna utföras besvärsfritt
- Generell träning ska ha kunnat utföras utan efterföljande symtom
- Idrottsspecifika träningar ska ha kunnat utföras utan efterföljande symtom
