Hopparknä är en överbelastningskada som påverkar knäskålssenan (patellarsenan) som sträcker sig mellan knäskålen och skenbenet. Den medicinska benämningen för hopparknä är patellarsenetendinopati och kan beskrivas som en beständig smärta och funktionsnedsättning i patellarsenan som kan kopplas till mekanisk belastning.
Patellarsenentendinopati drabbar främst idrotter där det ingår mycket hopp och snabba riktningsförändringar, exempelvis volleyboll, fotboll och basket. Besvären uppkommer i regel i samband med en akut eller långvarig överbelastning.
Symtom vid patellarsenetendinopati (hopparknä)
Smärta som uppstår i samband med aktivitet och förläggs till patellarsenan. Ofta är smärtan mest uttalad vid patellarsenans ursprung på knäskålen. Patellarsenan är som regel palpationsöm och då framför allt vid ursprunget på knäskålen. Initialt uppkommer smärtan framför allt efter intensiv aktivitet eller en smärta i början av aktiviteten som försvinner efter uppvärmningen. Vid mer uttalade besvär är smärtan kvarstående under hela aktiviteten. Smärtan kan även uppkomma i vardagliga aktiviteter och liknar då symtomen vid patellofemoralt smärtsyndrom med smärta vid trappgång eller långvarigt stillasittande. Den mest påtagliga smärtan brukar emellertid uppkomma vid explosiva rörelser som hopp, sprinter eller riktningsförändringar.
Rehabilitering vid patellarsenetendinopati (hopparknä)
Eftersom patellarsenetendinopati i grunden är en överbelastningsskada består den initiala rehabiliteringen av att minska belastningen och därefter hitta en adekvat belastningsnivå som inte provocerar smärtan. Explosiva moment och aktiviteter som påfrestar patellarsenan extra mycket kan behöva uteslutas för att få kontroll över smärtan.
Isometrisk träning har i en studie visat sig kunna ge en smärtlindrande effekt som varar upp till 45 minuter (1) men resultatet kunde inte reproduceras i en senare studie (2) och visade sig vara lika effektivt som dynamiskt träning i en tredje (3). Excentrisk träning har sedan början av 2000-talet varit en rekommenderad träningsform för att minska besvären vid patellarsenetendinopati (4) men på senare tid har det visat sig vara lika effektivt med dynamisk styrketräning (5). Se artikel om hälsenetendinopati för en mer djupgående diskussion kring isometrisk, excentrisk och dynamisk styrketräning.
Sannolikt är det viktigaste att hitta en lämplig belastningsnivå och sedan successivt höja belastningen utifrån aktuella symtom. Utifrån senors egenskaper har en modell över hur belastningen i träningen kan öka från nuvarande status, till styrketräning, förmåga att lagra energi i senan, förmåga att lagra och frigöra energin samt slutligen återgång till önskad aktivitet (6).
