Plantarfasciopati, även kallat plantarfasciit eller hälsporre, är vanligt förekommande bland såväl idrottare som gemene man. Vid plantarfasciopati har senstråket under foten (plantaraponeurosen eller plantarfascian) överbelastats. Smärtan förläggs till framsidan av hälen där plantaraponeurosen har sitt ursprung.
Plantarfasciopati orsakas av den upprepade belastningen på plantaraponeurosen som leder till degenerativa förändringar och ofta mikrorupturer i vävnaden. Vid långvariga besvär kan en det ske en förkalkning vid fästet på hälbenet vilket skapar den så kallade hälsporren. Plantarfasciopati kallas ofta för hälsporre i vardagligt tal men kan alltså förekomma utan att någon hälsporre har bildats. På motsvarande sätt kan du ha en hälsporre utan att ha besvär av denna. Den kliniska relevansen av en hälsporre går därför att ifrågasätta.
Utvecklandet av plantarfasciopati är associerat med en rad riskfaktorer:
- Hög vikt eller ett högt BMI har kopplats till en ökad risk för plantarfasciopati. Sambandet gällde dock inte löpare så kopplingen till ökad BMI kanske bara gäller en inaktiv befolkning.
- Ökad träningsbelastning har associerats med ökad risk för plantarfasciopati.
- Personer som har ett stående arbete tenderar att drabbas oftare.
- Nedsatt rörlighet i vadmuskulaturen/fotleden och hamstrings har associerats med ökad risk för plantarfasciopati.
- Nedsatt styrka i plantarflexorerna (vadmusklerna är de främsta plantarflexorerna) är vanligt bland personer som utvecklat plantarfasciopati.
Symtom vid plantarfasciopati (hälsporre)
Smärta kring den främre delen av hälbenet som ofta har smugit sig på över en längre tid. Smärtan är mest påtaglig första stegen på morgonen när den drabbade kliver upp ur sängen. Smärtan kan ofta minska under aktivitet i takt med att du blir varm för att sedan bli mer intensiv efter avslutad aktivitet. Vid mer uttalade besvär förekommer smärtan även till vardags vid stående och gående. Den drabbade kan även beskriva hur smärtan uppkommer när hen sätter sig ner för att vila eller lägger sig i sängen på kvällen.
Vid undersökning är det typiskt med en palpationssmärta över plantarfascians infästning på hälbenet. Smärtan kan även provoceras genom att sträcka på plantarfascian, vilket oftast görs med windlass test.
Rehabilitering vid plantarfasciopati (hälsporre)
Den huvudsakliga åtgärden vid plantarfasciopati är belastningsmodifiering där du initialt minskar på den provocerande belastningen för att sedan successivt återgå till normal aktivitetsnivå. Som tumregel ska du ha varit smärtfri under fyra veckor och kunna promenera 10 km innan du kan börja med löpning. Under tiden kan du ägna dig åt alternativ träning som inte är lika påfrestande för plantarafascian.
Andra åtgärder innefattar antiflogistika (antiinflammatoriska läkemedel), tejpning, massage, stötvågsbehandling, hälkilar, nattskena för att sträcka ut plantarfascian eller en anpassad sula med en urgröpning för vid infästningen av plantarfascian för att minska på tryckbelastningen av området.
Som du förstår finns det många behandlingsalternativ vid plantarfasciopati och du får helt enkelt prova dig fram till vad som fungerar för dig. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att besvären ofta är långvariga så det gäller att ha tålamod. Vid utebliven effekt av ovanstående åtgärder kan kirurgi eller kortisoninjektion vara aktuellt men det är förenat med en del risker och är inget förstahandsalternativ.
