Hur bra är testerna inför återgång till idrott efter en främre korsbandsskada?


Innan återgången till idrott utförs i regel en rad tester för att säkerställa att idrottaren är färdigrehabiliterad men testerna säger väldigt lite om den framtida skaderisken.

Bakgrund

Främre korsbandsskador är ett stort problem inom idrotten och tyvärr är det upp till 35% som råkar ut för en andra korsbandsskada. Flera tester har tagits fram för att kunna utvärdera en säker återgång till idrotten (Return-to-sport, RTS) för att minska risken för en ny korsbandsskada.

Att klara testbatterierna, bestående av styrke-, hopp- och rörelsekontrollstester, anses säkerställa att det är säkert att återgå till idrotten utan ökad risk för en återfallsskada. Men hur bra är egentligen testerna på att säkerställa en säker återgång till idrotten?

Syfte

Med en översiktsartikel med metaanalys (1) var syftet att undersöka frågorna:
1. Hur många klarar RTS-testerna efter en främre korsbandsoperation?
2. Är RTS-testerna associerade med andelen som återgår till idrott?
3. Är risken för en ny knäskada eller främre korsbandsskada lägre om man klarat RTS-testerna?

Resultat

Åtta studier, med totalt 876 deltagare, visade att endast 23% klarade RTS-testerna innan de återgick till idrotten. Tre studier, med totalt 234 deltagare, visade att endast 23% klarade RTS-testerna efter att de återgått till idrotten.

Endast en studie undersökte huruvida RTS-testerna var associerat med andelen som återgått till idrott. Studien visade att idrottare som klarat RTS-testerna efter 6 månader oftare hade återgått till idrotten både 12 och 24 månader efter operationen. Efter 12 månader hade 80% av deltagarna som klarat RTS-testerna återgått till idrotten, jämfört med 44% som inte klarade testerna.

Fem studier rapporterade risken för ytterligare knäskador. Att klara RTS-testerna resulterade inte i en signifikant minskad risk för knäskador generellt eller främre korsbandsskador specifikt.
Idrottarna som klarat RTS-testerna hade 60% lägre risk att få en ny främre korsbandsskada på det opererade knät men en 235% högre risk att få en främre korsbandsskada på det andra benet.

Konklusion

På det stora hela visade det sig att få deltagare klarade RTS-testerna och att nuvarande RTS-tester inte minskar risken för varken knäskador i stort eller främre korsbandsskador specifikt.

Att klara RTS-testerna minskade risken för en återfallsskada av det opererade korsbandet men ökade risken för en främre korsbandsskada på det andra benet.

Att fundera på

Hur det kommer sig att deltagarna som klarat testerna inte har en lägre risk för ytterligare en knäskada och dessutom har en högre risk för en korsbandsskada i andra benet? Jag kan tänka mig många olika förklaringar men den främsta orsaken tror jag ligger i att testerna endast utvärderar funktionen relativt till andra benet och inte i absoluta mått. Det gör att du antingen kan klara testerna genom att förbättra funktionen i det skadade/opererade knät eller försämra funktionen i det friska knät.

Jag tror tyvärr att en kombination av förbättrad funktion i det skadade knät och en försämrad funktion i det friska knät är väldigt vanligt. Under rehabiliteringen ligger (alltför stort) fokus på att det skadade knät ska bli starkare, stabilare och mer explosivt medan det friska benet kommer i andra hand. Har du varit på en hög nivå innan skadetillfället kommer det friska benet därför sannolikt försämras under rehabiliteringen eftersom du inte kan träna lika effektivt eftersom det skadade knät begränsar dig. I förlängningen kommer det alltså leda till att du kan klara testerna inför återgång till idrott men två "dåliga" ben bara för att benen är jämndåliga. 

Jag har själv stött på idrottare som under sin rehabilitering fått råd av sin vårdgivare att fokusera på det skadade benet för att det ska komma ikapp det friska. Råden har exempelvis varit att utföra tre set på det skadade benet och ett set på det friska benet för att jämna ut sidoskillnader eller bara träna baksida lår för att jämna ut styrkeskillnader mellan fram- och baksida lår. Effektiva metoder för att klara testerna men även effektiva metoder för att säkerställa att du är "kass" när du får lov att återgå till idrotten.

Ett annat problem med den här typen av tester inför återgång till idrott är svårigheten (omöjligheten) att helt efterlikna momenten som ska utföras på fotbollsplanen, i skidbacken, innebandyplanen och så vidare. Även om vi kan säga att den isolerade fysiska funktionen är på en adekvat nivå så har vi inte testat det faktiska idrottsmomentet. Även om du är stark på gymmet, klarar av att hoppa långt vid olika hopptester och kan uppvisa en god knäkontroll betyder inte det att du kommer klara av alla idrottsspecifika moment.

För att utvärdera knäfunktionen fullt ut måste man utsätta sig för sin idrott med allt vad det innebär och det säger sig själv att det inte heller är ett lämpligt test. Det bör därför finnas tester som kan utföras innan man återgår till idrotten på hundra procent men vi verkar inte vara där riktigt än. Förhoppningsvis kan den här översiktsartikeln och metaanalysen driva både forskningen och den kliniska verksamheten framåt så att vi i framtiden blir bättre på att säkerställa en säker återgång till idrotten.

Knäskador kan förebyggas med hjälp av skadeförebyggande program och här kan du läsa mer om hur Knäkontroll och FIFA 11+ fungerat väldigt bra för att förebygga korsbandsskador och andra knäskador.

Korsband Främre korsbandsskada ACL Knäskador Tester