Fotledsstukningar, även kallat fotledsdistorsioner, är en av de vanligaste skadorna för såväl idrottare som motionärer. Fotledsstukningarna uppkommer när ligamenten i fotleden översträcks, vilket antingen orsakar mikroskopiska skador eller en totalruptur i ett eller flera av ligamenten. Fotledsstukningarna uppkommer ofta i samband med en riktningsförändring, ett moment som är vanligt inom de flesta lagbollsporterna, exempelvis fotboll, innebandy och handboll.

Laterala fotledsdistorsioner, där ett eller flera av ligamenten på fotens utsida skadas, är vanligare än mediala fotledsdistorsioner, där det inre ligamentet skadas. Att det är vanligare med laterala fotledsfrakturer beror bland annat på att det inre ligamentet är starkare och hur fotleden är konstruerad.

Omkring hälften av alla som ådrar sig en fotledsstukning söker inte vård, trots att en stor andel som får en fotledsstukning även utvecklar en kronisk fotledsinstabilitet. En kronisk fotledsinstabilitet definieras som återkommande besvär med smärta, svullnad och instabilitet i samband med upprepade fotledsstukningar under åtminstone ett år efter första skadetillfället.

Symtom vid en fotledsstukning

  • Smärta och svullnad kring den yttre eller inre fotknölen vid en lateral respektive medial fotledsstukning.
  • Smärtan och instabilitet kan provoceras med foten i inversion eller eversion.
  • Den skadade kan ha svårt att stödja på foten på grund av smärtan

Viktigt att utesluta andra skador vid fotledsstukning

Vid en fotledsstukning är det viktigt att utesluta andra skador, exempelvis en fraktur eller syndesmosskada. En syndesmosskada kan undersökas i den kliniska undersökningen med exempelvis kompressionstest och utåtrotationstest. För att bedöma huruvida en slätröntgen bör utföras kan Ottawa ankle rules användas.

Ottawa ankle rules

Röntgenundersökning är indicerat efter fotledsstukning med smärta kring malleolen samt något av följande:

  • Palpationssmärta bakom laterala eller mediala malleolen och 6 cm uppåt.
  • Oförmåga att stödja på foten direkt efter skadetillfället eller med fyra steg vid tiden för undersökningen

Röntgenundersökning är indicerat efter fotledsstukning med smärta i mellanfoten samt något av följande:

  • Palpationssmärta över båtbenet eller basen av femte metatarsalbenet
  • Oförmåga att stödja på foten direkt efter skadetillfället eller med fyra steg vid tiden för undersökningen

Rehabilitering och prevention av fotledsstukning

Initialt efter en fotledsstukning brukar det rekommenderas att följa principerna för PRICE (LÄNK) men det saknas egentligen evidens för detta. Antiflogistika (NSAID-preparat) kan användas för att minska smärtan och svullnaden. Det är viktigt att försöka belasta foten så mycket som smärtan tillåter och då kan kryckor, en elastisk binda och/eller en fotledsortos vara till hjälp.

Rehab- och prehabövningar rekommenderas för att minska risken att ådra sig en fotledsstukning och minska risken för återkommande fotledsstukningar. Dessutom har fotledsortoser eller tejpning av fotleden visat sig kunna minska risken för fotledsdistorsioner. Patientens/idrottarens preferenser kan få styra om fotledsortos eller tejp ska användas.

Rehabträningen ska sättas igång så snart som möjligt och syftar till att minska svullnaden, återfå rörligheten samt stärka och stabilisera fotleden. Proprioceptiv och koordinativ träning är effektivt både för att förebygga fotledsstukningar och som rehabilitering efter skada.

Referenser