Se till att vara stark och ha en god styrkeuthållighet om du vill minska risken för muskuloskeletala skador.
För några månader sedan skrev jag om en systematisk översiktsartikel som sammanställt forskningen kring sambandet mellan kondition och risken att drabbas av en muskuloskeletal skada. Författarna kom då fram till att individer som har bra kondition drabbas av färre skador än individer med sämre kondition. Det var den första av en serie översiktsartiklar och nu har samma forskargrupp tittat på om styrka och styrkeuthållighet har någon samband med skaderisken (1).
Studierna som inkluderades i sammanställningen skiljde sig åt på många sätt men här följer en kort sammanfattning av studierna:
- Deltagare – Totalt 45 studier inkluderades i sammanställningen och av dessa var 31 på militärer, elva på idrottare, två på studenter på idrottsprogram och en studie på FBI-agenter.
- Definition av skada – En muskuloskeletal skada där den skadade personen sökte en vårdgivare av något slag.
- Test av styrkeuthållighet – Tester där deltagaren skulle utföra en övning på tid eller till failure/maximal uttröttning, exempelvis armhävningar, sit-ups och chins.
- Test av maxstyrka – Isometriska, isokinetiska och isotoniska tester.
Sammanställningen indikerade att det finns:
- Stark evidens för att en bra prestation i armhävningar är associerat med en minskad skaderisk.
- Moderat evidens att en bra prestation i sit-ups är associerat med en minskad skaderisk.
- Moderat evidens att en god isokinetisk styrka i fotleden och knäflexion samt isometrisk styrka i ryggen, armbågarna och knäna är associerat med en minskad skaderisk.
- Begränsat med evidens för att prestationen i chins och isotoniska tester är associerade med skaderisken.
Det finns således vissa belägg för att en god styrka och styrkeuthållighet kan minska risken för muskuloskeletala skador hos såväl militärer som civil befolkning. Som du ser varierar evidensgraden mellan olika tester och det baserades på hur många studier som visat respektive samband och hur pass god kvalitet studierna hade.
Något som är intressant är att vissa studier visade att en ökad styrka och/eller styrkeuthållighet ökade skaderisken. Bland annat en studie på finska militärer visade att det sammanlagda resultatet i ett testbatteri bestående av antalet chins, sit-ups, armhävningar och ryggresningar på en minut samt stående längdhopp korrelerade med en ökad risk för knäskador. Hur det kommer sig är svårt att svara på men författarna spekulerade kring att det kan bero på att högpresterande personer utförde mer riskfyllda träningsmoment och därför ökade skaderisken. Värt att tillägga är dock att två andra studier, också på finska militärer, inte fanns någon samband mellan resultatet på testbatteriet och skaderisken.
Studierna som inkluderades varierade som sagt väldigt mycket avseende vilka deltagarna var, vilka tester som användes och vilka skador som undersöktes, vilket gör det svårt att dra en övergripande slutsats. Jag har svårt att se att testerna ska kunna användas för att förutspå vem som kommer skada sig och forskningen tyder dessutom på att den typen av screening inte fungerar (2). Min främsta kritik till många av studierna som inkluderades är att de använde exempelvis prestationen i armhävningar (flest antal på tid eller till failure) för att hitta ett samband med det totala antalet skador. Det är orimligt att tänka sig att en god styrkeuthållighet mätt med armhävningar skulle minska risken för skador i nedre extremitet. Trots att det finns stark evidens för just detta tror jag snarare att resultatet i armhävnings-testerna i själva verket är en avspegling av hur vältränade deltagarna var generellt. I framtida studier tycker jag därför det är viktigt att använda sig av maxstyrka och/eller styrkeuthållighet i specifika muskelgrupper/kroppsdelar och undersöka korrelationen till skador i samma muskelgrupp/kroppsdel.
Trots att jag är tveksam till att tester av styrka och styrkeuthållighet ska gå att använda som ett screening-verktyg för att förutspå skaderisken hos olika individer, är jag ändå övertygad om att både en god styrka och styrkeuthållighet faktiskt kan minska skaderisken. Har du en god styrka och/eller styrkeuthållighet och ska utföra samma arbete som en person med sämre styrka eller styrkeuthållighet kommer du behöva ligga längre ifrån din maximala kapacitet. Då tycker jag det är rimligt att tänka sig att även skaderisken minskar. Tittar vi på hur en skadeförebyggande träning ska läggas upp är det tydligt att styrketräning minskar skaderisken.
