Ocklusionsträning och NMES


Vad händer om man kombinerar ocklusionsträning med neuromuskulär elektrisk stimulering?

Ocklusionsträning är något jag skrivit om tidigare och är en träningsmetod där du stryper det venösa blodflödet för att öka ansamlingen av olika metaboliter och således öka den metabola stressen i den arbetande muskulaturen. Jag tänkte inte beskriva det mer ingående än så här utan jag hänvisar istället den intresserade till mina tidigare inlägg:

Ocklusionsträning - Del 1 - Fysiologiska mekanismer
Ocklusionsträning - Del 2 - Praktisk tillämpning

NMES (neuromuskulär elektrisk stimulering) har jag också skrivit om tidigare i mitt inlägg om hur du kan Minimera muskelförlusten medan du är skadad. Med NMES kan du aktivera musklerna via elektroder som du sätter fast på huden och används ofta vid just skador då annan träning är försvårad. Även ocklusionsträning har använts framgångsrikt vid skador eller långvarigt sängliggande för att bevara muskelmassa. Däremot har ingen försökt kombinera träningsmetoderna, inte förrän alldeles nyligen.

Studien

Studien hade som syfte att undersöka om NMES och ocklusion kunde öka muskelmassan och styrkan hos unga otränade män (1). Totalt åtta personer deltog i studien och skulle träna sina knästräckare (quadriceps) under två veckor. Deltagarna skulle träna ena benet med NMES och det andra benet med NMES+ocklusion och utgjorde därmed sin egen kontrollgrupp. 

Träningen skulle genomföras två gånger om dagen fem dagar i veckan. Det här kan verka som ett extremt program men det förekommer faktiskt ganska ofta med den här typen av träning (NMES/ocklusion). Det är dock viktigt att komma ihåg att träningen bedrevs med en intensitet motsvarande 5-10 procent av deltagarnas maximala kraftutveckling, det vill säga en väldigt låg intensitet.

Muskelmassa samt isokinetisk och isometrisk styrka mättes vid totalt fem tillfällen: innan träningsperioden, efter varje träningsvecka samt efter en respektive två viloveckor där deltagarna inte tränade.

Resultat

Med NMES+ocklusion ökade tjockleken på musklerna med 3,9 % efter två veckor men minskade sedan med 3 % efter två veckor utan träning. Enbart träning med NMES gav däremot inga signifikanta skillnader i muskelvolym.


 Tittar vi på styrkeresultaten ser vi att NMES+ocklusion gav större procentuella ökningar i styrka jämfört med muskelvolym, både i avseende på den isometriska och isokinetiska styrkan. Dessutom tappade deltagarna inte hela styrkeökningarna efter två veckors vila, framför allt inte i isokinetisk styrka.

Diskussion

Utifrån den här studien verkar ocklusionsträning med NMES vara en effektiv metod för att öka såväl muskelmassa som styrka i lårmusklerna. Det finns dock flera saker att ta hänsyn till när man tolkar den här studien. När man gjort det är resultatet inte alls lika bra som vid första anblick.

Det jag syftar på är att vi inte kan säga om den ökade tjockleken på musklerna beror på att muskelmassan faktiskt ökat eller om det istället beror på en ökad cellsvullnad. Det här har jag skrivit om i ett tidigare inlägg och diskuterade kring hur snabbt man faktiskt kan se ökningar i muskelmassa. Det jag kom fram till då var att man kan se en cellsvullnad efter bara något enstaka träningspass medan det förmodligen tar 3-4 veckor innan man kan se en signifikant ökning av muskelmassa. 

I studien står det ingenting om när man mätte tjockleken på musklerna mer än att mätningarna gjordes samma tidpunkt varje gång för att undvika vätskeskillnader i muskulaturen. Med tanke på att deltagarna tränade 5 dagar i veckan blir det inte mer än maximalt två dagar mellan träningspassen där det finns utrymme att genomföra testerna. Detta blir problematiskt eftersom man sett ett ökat vätskeinnehåll i musklerna 52 h efter ett träningspass (2). Rekommendationen brukar vara att man ska ha 3 dagar mellan sista träningspasset och mätningen av muskelvolymen för att kunna bortse från eventuell ökat vätskeinnehåll/cellsvullnad.

Jag tycker även att det är synd att man inte studerade tränade personer istället för nybörjare och att fokus då var att bibehålla istället för att bygga muskelmassa. Jag hade hellre sett att vältränade deltagare där man dessutom hade inkluderat en grupp som inte tränade någonting alls för att se om NMES på låg intensitet med samtidig ocklusion fungerar för att bevara den redan befintliga muskelmassan. På så sätt hade det blivit mer likt situationen som uppstår när tränade personer råkar ut för en skada och ska försöka bibehålla muskelmassan och styrkan under rehabiliteringen.

På det stora hela tycker jag det var ett väldigt roligt upplägg där jag gillar ansatsen till att hitta ett lätt och skonsamt sätt att bibehålla (och potentiellt sett bygga) muskelmassa när man är skadad eller av någon annan anledning inte kan utföra traditionell styrketräning. Med tanke på att både NMES och ocklusionsträning har visat sig fungera tidigare ser jag ingen anledning till varför det inte skulle fungera i det här sammanhanget. Däremot kanske man behöver lägga upp studien annorlunda för att kunna utvärdera träningsmetoden på ett mer rättvist sätt.

NMES Ocklusion Ocklusionsträning Styrka Muskelmassa